För golfare som kan göra sig lediga en längre period är Thailand det perfekta resmålet. Kanonväder året om - glöm det där med "regnperiod" - banor i världsklass, låga green fees, inget spelartryck att tala om. Billigare och roligare golf går inte att leta upp!
Men det gäller att veta vart man ska ta vägen.
Trosa GK-medlemmen Leif Dahlgren har hittat ett golfparadis med tjugotalet banor i toppklass.
Det här ska handla om Pattaya, några timmars bilresa söder om Bangkok och de omkring 20 golfbanor som finns här inom en timmes bilresa från staden.
Pattaya är ett fult ord på svenska, ett syndens näste, vår tids Sodom och Gomorra och allt vad det kallats. Det är därför som få svenska golfarrangörer vågar sig på paketresor hit och om de gör det kallas resmålet "Eastern Seaboard", "Rayong" eller "Chon Buri". Bra! Då blir det desto mer plats på banorna åt oss andra.
Allt snack om synd skymmer sikten; Pattaya är så mycket mer. Det före detta fiskeläget är i dag en medelstor stad med totalitet i infrastrukturen. Här finns flotta lyxhotell som det är en fröjd att bo på, med service i världsklass och till bråkdelen av vad det kostar i vår egen del av världen. Här finns lyxiga varuhus och boutiquer och restauranger med ett rikt utbud av fisk- och skaldjur (frossa i hummer!) Här finns enorma bostadsrättskomplex, eleganta villakvarter och ett fritids- sport- och nöjeslivsutbud som slår det mesta. Golf, tennis, go-kart och vattenscooter, häst- och elefantridning, karaokebarer, tropiska trädgårdar, go-go-barer, segel- och motorflyg, fisketurer, dykning, tigerdjurparker och krokodilshower (och transvestitshower), paintballbanor, bungee jump, hälsohem, paragliding, musikfestivaler; you name it, they've got it.
Pattaya är främst en asiatisk turistort. Sex miljoner turister av de cirka tio som varje år strömmar till Thailand kommer från Asien, två miljoner från Europa. Det är alltså kineser, japaner, koreaner och taiwaneser som dominerar här, inte vi européer. Pattaya är dessutom sedan gammalt utflykts- och semestermål för främst miljonstaden Bangkok men också för folk från hela Thailand. Och Koh Samet och Koh Chang ligger bara några timmar bort för den som vill byta det brusande och berusande stadslivet mot sol och bad på vykortsvis.
Men det är "synden" som syns och hängs ut i europeiska massmedier. Det finns minst tusen flickbarer och tiotusentals så kallade service girls - det är thailändska myndigheters egen term. Och de bukstinna, tatuerade, guldbehängda europeiska herrar i lortiga linnen som befolkar centrums barer, med vidhängande små gracila thailändska kvinnor, är ingen skönhetsupplevelse direkt. Men de skymmer också sikten för allt det andra.
Den tillfällige besökaren gör kanske bäst i att anlägga en neutral socialantropologisk grundinställning och gå runt och titta: "Jaså, är det så här det ser ut?" Moralfunderingar i ena eller andra riktningen kan man spara tills man lärt sig något om verkligheten här. Thailändska och utländska sociologer har en balanserad och ödmjuk inställning till det hela.
Det frenetiska nattlivet är hur som helst en otroligt häftig upplevelse!
Nog om detta!
Det var golf det skulle handla om!
Inom en timmes bilresa från Pattaya finns drygt tjugotalet golfbanor. De närmaste tar det bara en halvtimme till. Här finns kändisar som Laem Chabang, Khao Kheow, St. Andrews 2000, Burapha, Bangpakong och mer normala "hemmabanor" för Pattayaborna själva som Pattaya Country Club, Siam, Phoenix. Banornas arkitekter bär namn som Jack Nicklaus, Nick Faldo, Gary Player, Robert Trent Jones Jr, David Graham, Ronald Fream. I Asian Golf Monthlys årliga enkät om Thailands bästa banor kom Laem Chabang på sjunde plats i år.
Vad utmärker golf i Thailand utom den sköna värmen, de vackra och för det mesta välskötta, utmanande banorna och de magnifika klubbhusen?
Svenska golfare brukar peka på att de i början av vistelsen går ronderna på tre till fem slag över sin svenska prestationsnivå. Vad kan det bero på?
Ja, palmer är ju stiliga träd, men måste det finnas så många och så nära fairway? Och är det inte lite väl grymt med så mycket vatten överallt? Par 4-hålen ska vi inte tala om. De är långa! Medelhandicaparen har inte en chans att gå in på två slag. Jag har också hört låghandicapare säga att "hemma tar jag drivern och sen brukar jag bara ha en pitching wedge, järnnia eller järnåtta kvar, men här nere får jag plocka fram järnfemman".
En ännu viktigare faktor är greenerna. De är ofta rena biljardborden och ondulerande, snabba och svårputtade. Man får inte hamna ovanför pinn på en sådan green! Bara där kan ett par slag ryka. En annan viktig faktor är värmen. Visst är det varmt, men sällan över 30 grader och oftast fläktar det. Den extremt värmekänslige kan hyra golfbil och trycka gasen i botten! Men visst påverkar värmen: man tappar lite av koncentrationen, speciellt mot slutet av ronden och om man inte dricker som en svamp.
Vatten, alltså. Det finns förstås ofta en viktig försvårande faktor till: mer alkohol och nattsudd än vanligt. Man bor ju i Fun City, som Pattaya också kallas.
Sammanfattningsvis kan man nog påstå att banorna här är lite svårare, många är ju mästerskapsbanor.
Hur gör man nu då när man står där på Don Muang, Bangkoks flygplats, med sin bag?
Mycket kan göras redan hemifrån. Det finns många sajter om golf i Thailand; ett exempel är www.thaigolfparadise.com. Hotell kan bokas, hyrbil och starttider också. Men det kan vara skönt att inte binda upp sig alltför hårt. Om man inte har förbeställt hyrbil tar man därför en taxi (inte mer än 1 600 baht, 320 kr) direkt från flygplatsen till Pattaya, vilket tar omkring en och en halv timme.
Man bor hyfsat bra för fem, sexhundra baht (100-120 kr) natten i centrala Pattaya. För dubbla summan får man ett stiligt rum på ett flottare hotell, i centrum eller en bit utanför - till exempel i Jomtien två kilometer söder om centrum där det råder lite mer badortsatmosfär. Det kan vara lämpligt om man har familjen med sig. Hyra rum vecko- eller månadsvis blir avsevärt billigare.
Men hur ska jag komma i gång med golfen om jag nu inte bokat in mig i förväg?
Det enklaste är att gå raka vägen till den kanske största golfarrangören i Pattaya, svenskägda Hotel Scandalic (fråga mig inte var de fått namnet ifrån) mitt i centrum av stan. Härifrån går golfbussar varje vardag året om till olika banor. Även på helger om man så vill. Det fina med Scandalic är att det alltid finns någon att spela med - som dessutom talar svenska. Här parkerar man bagen och antecknar sig på en lista, varpå man sedan bara behöver tänka på att komma i tid till bussavgången nästa morgon (ofta svårt nog). Sture Briseholm heter den faderliga trivselfarbror som med fast hand sköter golfutflykterna härifrån.
Till Scandalic (www.scandalic.nu) återkommer många svenskar år efter år, folk som kan periodisera sitt arbete eller distansjobba som taxichaufförer, målare, pappersbruksarbetare, konsulter av skilda slag. Egenföretagare, kort sagt. Och så alla former av pensionärer, givetvis. Scandalic är en trevlig träffpunkt. Här finns utöver hotellrörelsen bar och restaurang - med svensk husmanskost - storbilds-TV och svenska tidningar. Här råder en omhändertagande stämning. Man ställer upp på den vilsne nykomlingen, som de första dagarna kanske inte ens vågar sig över gatan för att köpa en tub tandkräm på denna syndfulla ort. Ingen fråga är för korkad för att inte få ett vänligt svar, vilket jag själv fått uppleva alldeles för många gånger.
Så småningom kommer Scandalics hemsida att ha information om Pattayas alla banor, på svenska, med möjlighet att boka. Man ska också kunna boka transport till och från flyget; viktigt nog eftersom det är lätt att ta "fel" taxi för alldeles för dyra pengar.
På plats i Pattaya ska man också köpa tidningen Pattaya Mail. I den finns, nästan längst bak, en förteckning över när och var andra golfgäng - amerikaner, engelsmän, norrmän, danskar - spelar kommande vecka, Lewinski's, 3 Sisters, Haven, Bunker, Cafe Kronborg och allt vad de heter.
Vad kostar det att spela golf i Pattayaområdet?
Jag har gjort en djupt ovetenskaplig jämförelse mellan Pattaya och Phuket, dit ju många svenska paketresor går. Lägsta greenfee i Pattayaområdet ligger på strax under hundralappen, högsta på 500 kronor. Men det är bara en enda bana som är så dyr, Laem Chabang. Vi talar här om orabatterad greenfee, bland annat Scandalic lyckas ofta pruta ner priset en bra bit. Och en dag i veckan har alla banor en så kallad Sport's Day med kraftigt rabatterad green fee.
Räknar man ihop alla Pattayaområdets banor ger det i snitt en greenfee på 175 kronor. Motsvarande siffra för Phuket är 480 kronor. Jämförelsen är lite orättvis men ger perspektiv på kostnadsskillnaden. Phuket har bland annat bara fyra banor, alla i toppklass, medan Pattaya ju har tjugotalet i varierande skick. Man kan nog lugnt påstå att Pattaya generellt är omkring hälften så dyrt som Phuket och då gäller det inte bara banorna utan kostnadsnivån i stort.
Till greenfeen kommer en obligatorisk caddie fee på som regel 200 baht (40 kr). Caddien - ofta påfallande söt - bör väl också ha dricks, 150-300 baht, i relation till duktigheten. En golfbil går slutligen på hundralappen, alltså femtio kronor per man om man delar bil.
Jag bad golfpron Ian Ashenden sammanfatta fördelarna med att spela golf i Pattaya.
"För det första är det ju det pålitliga vädret. Det regnar nästan aldrig dagtid och om det gör det går det fort över och banorna torkar upp på en kvart, en halvtimme. På de flesta banor finns kiosker på i stort sett vart fjärde hål. Man slår sig alltså ner här, dricker något och skojar bort en stund."
"För det andra är det prisnivån, den är oslagbart låg om man jämför med övriga Thailand och man får alltid starttid. Det kan vara ett visst tryck under högsäsong (från november till början av mars) men det går alltid att komma ut. Oftast behöver man faktiskt inte ens boka, det är bara att åka ut till banan. Förr eller senare plockas man in."
"För det tredje är banorna så varierade. Här finns den amerikanska typen av design med öppna fairways och mycket vattenhinder. Här finns platta banor och starkt kuperade banor, korta banor och långa banor."
"Greenerna är ett kapitel för sig. Det är definitivt mera rull på greenerna här än i Sverige och England och svårt att få stopp på bollen på green. Här måste man absolut ha en lob wedge på 60-65 grader. Gräset skiljer sig från bana till bana, liksom greenerna. Bermudagräset ställer till trassel, man måste titta efter åt vilket håll det växer, annars kanske bollen till synes omotiverat viker av strax före hål."
"Caddies, obligatoriskt på alla banor, kan oftast banan utan och innan. De vet hur långt det är till hål och lär sig snabbt ditt klubbval. De vet om bollen är på fairway eller i ruff, varav det för övrigt inte finns så mycket - det finns vattenhinder i stället - och de är otroliga på att hitta snedslagna bollar. De håller dina klubbor rena, läser greenerna och tar ut puttlinjen. Och vilken lyx det är att slippa dra bagen själv!"
"Och så kan det inte nog betonas att här finns de olika golfgängen, Lewinski's, Bunker, Haven och så vidare. Om man aldrig varit i Thailand förut är de en ovärderlig tillgång. 90 procent av de golfspelare som kommer hit kommer ensamma eller kanske med några kompisar som heller aldrig varit här. Dagen efter ankomsten har de 30-40 andra att spela med."
Själv vill jag tillägga att det är en stor njutning att känna varma vindar omsluta den nyss så djupfrysta kroppen medan man spatserar fram på gröna sammetsängar, omgiven av vajande palmer och oändliga rader blommande häckar och blomsterrabatter. Samtidigt vet man att efter dagens sorger och bedrövelser väntar ett klubbhus som en storfurstes sommarpalats, jättelikt och med fräscha omklädningsrum, duschar och simpöl, bar och restaurang där det vankas sval öl och god thailändsk och europeisk mat. Sådant piggar upp en svettig golfspelare!
Många som återvänder till Pattaya år efter år lämnar klubborna hemma, köper nytt i Pattaya och låter bagen stå kvar här till nästa säsong. Pelle och Martin heter två svenskar som driver The Golf Shop i Pattaya. De skräddarsyr - rätt skaft, skaftlängd, rätt tjocklek på greppet och så vidare - ett set som består av tre metalwoods, nio järn, putter och en bag för omkring fyra svenska tusenlappar. Bara det betalar golfresan. Det kan handla om Callaway-, Taylor Made- eller King Cobrakopior. En driver kostar kanske 5 000 kronor hemma, här går kopian på 800 kronor. Man vågar inte tänka på vad ett originalset skulle gå på i Sverige. 25 000? 30 000? Kopior är kopior, men behöver medelgolfaren bry sig om det? Många köper med sig ett set varje gång de är här och säljer det sedan hemma.
Glöm inte att komplettera med en lob wedge!
Hos Pelle och Martin går det bra att låna med sig klubbor till driving rangen; det finns en strax intill deras shop. Man kan också hyra ett set verkligt billigt, för 200 baht om dagen (40 kr) för att testa klubbor på banan. Det finns ytterligare två golfshoppar strax intill The Golf Shop, om man vill jämföra priser.
Ta inte med golfbollar hemifrån, de är mycket billigare i Thailand. Sex fräscha "Floridabollar" går på 20 kronor och finns överallt. Nya märkesbollar är bara marginellt billigare. Ta inte med mer än ett par golfshorts och en golftröja från Sverige. Tre golftröjor inköpta på någon marknad går på under hundringen , ett par golfshorts på 50-70 kronor. I golfbanornas shopar blir det dyrare, men då står det å andra sidan Laem Chabang, Burapha eller något annat tjusigt lite varstans på kläderna, som dessutom är av bättre kvalitet.
Man kan också spela golf sommartid i Thailand, möjligen med undantag för den verkligt heta månaden, april (men de bofasta spelar förstås då också). I maj kommer regnen, men det regnar sällan dagtid och inte mer än någon dag eller max två i sträck. Däremot kan regnet vräka ner under sen kväll och natt. Då är det ljuvligt att i morgonsvalkan komma ut på gnistrande gröna fairways! Under regnperioden grönskar och blommar ju hela naturen till skillnad från den "svala", torra perioden november till februari. Den passionerade golfaren kan alltså mycket väl gardera sig för en svensk regnsommar genom att förlägga semestern till Thailand. Man har banorna så gott som för sig själv.
Till slut vill jag återkomma till det krasst ekonomiska. Ju billigare det går att leva utomlands, desto längre kan man ju unna sig att stanna. I Thailand är i stort sett allt fyra, fem gånger billigare än i Sverige. Att bo, äta, roa sig, sy upp kläder, köpa smycken eller andra saker, laga tänderna, låta operera sig eller vad det nu kan handla om. (Det finns för övrigt fyra stora sjukhus i Pattaya med internationell standard.) Allt, allt är otroligt billigt för oss. Det är nästan så man skäms, men det är en skön känsla att kunna gå in på vilken lyxrestaurang som helst utan att först snegla på priserna på matsedeln utanför. Lika bra känns det att till vardags kunna äta en delikat lunch eller middag för en svensk tia på ett enkelt matställe eller för en tjuga på golfbanan. Jämför!
Nu har jag skrivit väldigt länge och mycket om golf i Thailand utan att använda uttrycket "leendenas land" en enda gång. En stark prestation! Majoriteten thailändarna har ett hårt, slitigt och fattigt liv. Men deras lugna, avspända livsstil, deras förmåga att kunna njuta av livet och skoja till det även när tillvaron kanske inte är så rolig smittar av sig på den utländska gästen.
Man blir en bättre människa både fysiskt och mentalt av att vistas i hälsohemmet Thailand en tid. Inte minst om man golfar.